Jag började leta på Wheatenklubbens hemsida och hittade några hemsidor som jag föll för, skickade iväg mail med lite funderingar och frågor ,rätt snart fick jag svar från Anita Lindahl på Tejarpsdalen´s kennel i Skånska Klågerup. Vår mailkontakt började, jag frågade och frågade om det som jag kunde komma på var av intresse för mitt eventuella wheaten köp!
Anita svarade tålmodigt på alla frågor och funderingar, efter några månader berättade Anita att hon skulle köra upp till Småländska Eksjö för att hämta en bilbur, så jag passade på att inbjuda henne och hennes valpköpare Birgit på lite fika, de kom och det blev en trevlig eftermiddag med mycket hundprat.
På hösten 2001 körde vi ner till Ronneby och tittade på wheatenklubbens utställning , där fick vi möjlighet att bekanta oss mer med flera lurviga terrier. Då blev vi inbjudna till Anita och Peter för att träffa deras hundar i hemmiljö, några månader senare åkte vi ner till Tejarpsdalen´s kennel, där fick vi träffa hundarna Viktor ,Betty, Yassie och Cassi. Alla fyra hundarna hade en underbar mentalitet det var inte minst viktigt, den som nog mest gjorde intryck på oss var Viktor ” Lakkas Justago” en helt underbar hund, där föll både Kalle och jag rejält, en Wheaten skulle det bli.
Nu började väntan, tiken som skulle bli mamma var Betty som vi träffat och en hane som bor i Danmark. Det blev vinter och i februari månad ,den 1:a, ringde Anita mej på kvällen och berättade att nu var valparna födda, 5 pojkar och 3 flickor! Sedan blev de mer väntan, fyra veckor senare körde vi åter till Skåne och fick där titta på alla små. Så otroligt söta, vi fotade en massa bilder.
Efter ytterligare fyra veckor var det så äntligen dags att hämta hem Zimba. Namnet hade jag bestämt när jag sett filmen ”Lejonkungen” och nog blev han lite kung. Vår gamle Billy var väl inte helt glad för nykomlingen och Zimba var ganska hårdhänt mot Billy men som väl var fick han en bra fostran av Billys säkra ”tass”, och med tiden blev de riktiga vänner.
Anita hade ”varnat” mej för att wheatenvalpar är ”flygplan” första året och visst hade hon rätt men Zimba landade han också och nu som 7-åring är han den mest lugna och behagliga sällskap hund man kan önska sej.
Som flera med oss tycker: ”En wheaten är bra alltså måste ju två vara dubbelt så bra”. Därför ville vi skaffa oss en till! Läs mer under knappen Wilmer!
